Vila ifred mormor!
Det har varit en väldigt jobbig men fin dag. Det var jätte många i kyrkan som sa farväl till mormor, kändes som om hon satt bredvid mig i kyrkbänken och såg på allting liksom. Såg en duva utanför som stirrade på oss ifrån ett träd...tror det var hon som ville säga att hon var där. Det känns helt overkligt att hon nu är borta och att jag aldrig får träffa henne igen. Vill ju fortfarande komma och fika hos henne och lyssna på hennes berättelser, plocka svamp i skogen, åka på utflykter m.m. Saknar henne extremt mycket och vill inte att det ska vara sant att hon inte längre finns! Jag hoppas att hon har träffat morfar nu och att dom kramas och har det bra!
Mormor hade alltid glimten i ögat och sa precis vad hon tyckte och tänkte med en nypa humor. Det kommer jag sakna!
Fina mormor!
